Äntligen något!
Jag trodde aldrig att jag skulle ha någon uppgift att lämna in imorgon. Jag satt och stirra på skärmen och inga fingrar dansade vals på tangentbordet. Inga ord kom ner på pappret och tankarna far iväg till andra ställen. Trots att jag satte mig ner framför datorn strax efter nio dröjde det till elva innan tankarna kunde hitta rätt igen och fingrarna tog sig några stapplande steg. Jag pratade med en söt vän på MSN och vips gav hon mig några ord som jag förvandlade till stycken. Orden blev till meningar och meningarna blev till stycken, som jag så fint hört vid något tidigare tillfälle.
Nu Ä N T L I G E N ! ! ! har jag ett arbete som jag vågar lämna ifrån mig imorgon för bedömning. Även om jag inte är nöjd och jag ska gå igenom det imorgon så känner jag att det kommer bli något av allt virrevarr som uppstod tidigare idag. Det blir till att göra allt iordning inför imorgon så ska jag krypa ner i sängen sen.
/me
