- Me Twinkle

Inget är som väntans tider!

Även om jag bara gick över 2 dagar så kändes dem som en evighet... Så på fettisdagen, dagen efter mannens 30 årsdag, startade förlossningen. Runt 7 på kvällen kom allra första värken (säkert tack vare att jag tryckt i mig semlor en timme innan). Sen kom det några till som var tillräckligt starka för att känna att det är pågång. Så halv 8 ringde vi förlossningen och meddela att vi gärna ville komma in - min största skräck har varit att föda i bilen, så jag ville in så snabbt som möjligt. Med Leah hann jag vara inne 10 minuter och jag ville ha lite mer marginal denna gång med tanke på att vi skulle åka i 40 minuter. Så vi ringde barnvakten, min snälla pappa, och talade om att vi gärna ville lämna barnen hos dem inatt. Efter det började vi packa en väska till mig, en till Novas skola och en till övernattningen för barnen. Vid halv 9 hade vi lämnat av barnen och begav oss mot Borås. Påvägen mot Borås började värkarna bli regelbundna med 10 minuters mellanrum så jag slutade känna att vi åkte in i onödan. Halv 10 kom vi in till förlossningen och fick ett rum, men fick vänta på skiftbyte. Fortfarande kändes det onödigt att redan kommit in eftersom värkarna knappt var jobbiga, men hellre några timmar extra där än komma in försent. Vid 10 kommer en barnmorskestudent för att sätta fast grejer på magen, så fick vi ligga och titta på barnets puls till kl 11. Då behövde jag komma loss från sladdarna för att gå på toa :)
Vid undersökningen visades det att jag var öppen 5 cm, så vi fick ett förlossningsrum halv 12. Fortfarande var värkarna inte speciellt jobbiga, klart det kändes men det gick enkelt att stå ut med dem (hade det varit som Leahs förlossning hade jag fortfarande varit hemma). Vid halv 12 tog jag mig ett bad och vi konstaterade att det inte blir någon bebis idag. Runt 12 så frågade jag den snälla barnmorskestudenten om lustgas. Varför vänta med det roliga om man kan börja lite tidigare?!
I det här läget hade jag nog valt att åka in om jag inte vetat att det kan gå undan, för nu blev värkarna en aning outhärdliga. 
Jag förflyttade mig till sängen och ännu en undersökning visade att jag nu var öppen 7 cm. Bara 7?! Då är det låångt kvar..... Vid halv 1 var värkarna outhärdliga och värre blev det av att bebisen i magen sparkade mot revbenen och tryckte ifrån för att komma ut!! Du måste hålla ut, den får inte komma ut än! Ja säg inte det till mig, säg det till den där inne!!
Men det var bara att hålla ut och vääänta... Jag passade på att utnyttja lustgasen till max!! :D Jag blev lite borta så de skruva ner effekten! Vilka barnmorskor!! Här ska jag stå ut och vänta, men jag måste vara kvar ändå.. Jag som hade det så bra.
Men så kvart över 1 var väntan över så fick jag försöka få ut den lilla parveln.


01:19, 9 mars 2011, föddes vår lilla flicka! 50 cm lång och 3480 g tung :)
Störst av de tre!


Ännu var vi inte överens om namn. Så vi fick sova på saken. Ja hur lätt det nu är att somna efter en förlossning, men runt 4 lyckades var slumra till för att vakna vid 5. Klockan 6 blev vi förflyttade till BB-avdelningen och äntligen fick jag en riktig säng att sova i.


Sen bestämde vi oss för att hon ska heta Mira Pixie!